Efter att ha kommit hem från sommarens första släktsafari börjar jag nu packa på nytt, utan att ens ha packat upp den nyss hemkomna väskan. Det känns lite segt. Jag är trött och i morgon ska jag ta mitt pick och pack och föra min kos mot den fina lilla ön Grinda ute i Stockholms Skärgård. Arbete väntar, hur mycket och länge det blir återstår att se. Känner att jag inte riktigt har någon koll alls på hur det kommer vara där. Men det blir nog bra hursom. Blir alltid lika skum när jag sitter på fb för länge. Men nu ska jag göra något effektivt arbete av något slag. Packa och öva.. Nu kör vi!

H***ette!!!!! Hatar att jag kan vara så slarvig ibland. FaaAAn..

Jag sitter framför datorn i min lillebrors rum, den coola med touch-skärm. Loggar in. Trycker på spotify-genvägen som ligger på skrivbordet, som jag på något sätt fick till att vara låst till att alltid spela upp Warning Sign med Coldplay som första låt. Det är bara jag hemma. Det skulle kunna vara ett år sedan. Eller till och med två år sedan. Som tur är så är det inte det. Jag har kommit fram till att mitt liv just nu bara är en genomgångsperiod för mig. Den sista vägen fram till total frihet. Till det där oberoendet som jag har längtat efter de senaste 10 åren av mitt inte så långa liv. Igår läste jag beskrivning av mig själv - som skytt då. Och även fast många säger att man inte ska läsa sånt så tycker jag verkligen att det är så intressant när det prickar ganska rätt. Jag vill ta min student och flytta till okända platser och bara leva. Så när de flesta pratar om hur mycket de har uppskattat det senaste skolåret har jag faktiskt inga kommentarer. För man vill ju inte döda allas fantastiska upplevelse med att man själv mest bara har önskat att året skulle ta slut.
Men nu är det sommar i alla fall. Det ösregnar utanför mitt fönster och jag hade tänkt gå ut och springa. Nu tror jag att jag skjuter upp det tills i kväll i stället. Det börjar bli dags att åka hem till verkligheten.
Prelude a l'apres-midi d'un faune tog just slut och mina halvsyskon och deras mor kom just hem. Några rader ur en Foo Fighterslåt (mitt första favoritband) kom just upp i mitt huvud;

Stockholm. Staden där man inte cyklar runt gotland. Trevligt. Staden där ens trumpet bor. Trevligt. Har spelat de 10 första minuterna på nästan två veckor. Trevligt. Har fett med motivation. Trevligt. Snart ska jag och Micke åka över till mig. No more boogie woogie-piano. Trevligt.

Hatar att ha tråkigt. Ingenting är riktigt roligt. Jag känner mig ganska ful. Insåg att jag förmodligen har gått upp lite i vikt vilket gör att jag såklart känner mig ännu fulare. Min pojkvän analyserar mitt beteende och kommer fram till att jag själv inte förstår när, jag blir arg för ingenting, vilket han anser att jag blivit på honom. Vilket jag såklart inte håller med om (men säkert så har han rätt egentligen). Det känns som att världen inte vill en väl idag. Det är ingen som förstår.
Det är dagen före mens.

Hemma i ett före detta hem i Kista. Jag har tråkigt. Halvsyskonens enda stora intresse verkar vara att spela dator och surfplatta. Det finns inte så mycket intresse kring mig. Eller jag tror att det gör det egentligen, men det finns inget utrymme för prat om mig eftersom att vissa andra ständigt pratar. Efter middagen kommer kommentaren "ja, nu blev det ju jag som pratade hela tiden, som vanligt då, men om man vill prata så är det bara att öppna munnen". Ja tycker man om att bara prata om sig själv så förstår jag om man tänker så.
Har nyss målat mina äckliga vanligtvis ihoppressade tånaglar i turkosblått. Detta för att jag tänker ägna sommaravslutningsdagen till årets sandalpremiär! Finemang kommer det att bli. Tror att jag ska ta en promenad i min ensamhet så fort de har torkat. Har en engångskamera som är gammal och borde ha lämnats in för ett halvår sedan eller så. Det är intressant hur man kan börja sakna en person så mycket även fast det bara är 5 timmar sedan vi sågs sist.

 

jag ser ut som en clown. fin.