underdimensionerat

Jag har precis skrivit ett lååångt svar på ett hälften så långt medelande på facebooken till Amelie, som tyskan heter. Nu skriver vi på engelska, det känns väldigt skönt! Jag hade egentligen tänkt plugga idrott men så blev det inte riktigt nu! Men bättre sent än aldrig! Det känns ganska bra att ha sprungit och gjort ungefär som det står att man ska göra i kompendiet nu efteråt. Jag åt till och med precis som det stod. Jag känner mig ganska så duktig. Det är verkligen en otroligt skön känsla när man känner att man har sprungit klart och faktiskt har sprungit ordentligt. Jag tog i ordetligt i den gigantiska uppförsbacken i Hagaparken - så underbart fast förjävligt jobbigt när man väl gjorde det, pulsen sköt i höjden.

Det är verkligen jätteskönt när man har lyckats få upp självförtroendet så högt att man inte skäms av att springa runt i springtights. Det tog emot lite vid ytterdörren med det var ändå såå skönt när jag väl kom ut. Tänk att slippa bry sig om i fall någon tänker att man är lite överviktig sådär. Sånna tankar får mig ibland att vilja gömma mig i säckiga kläder och låssas om att min kropp inte finns därunder. Det var otroligt skönt att släppa den tanken.