underdimensionerat

middag är verkligen som bäst när man är hungrig. Lins och morotssoppa med mozarella och vitlöksbröd. Mmmmh.. nu ska jag träna och öva! Vanlig kväll a la Linnea.

Då har man spelat fanfar vid den inofficiella invigningen av Palatset då. Jag hade ingen aning om att det skulle vara så stort. All PR, alla små VIPbarn, alla kändisar som stod där med sina barn och barnbarn. Skummt.
Fanfaren gick sådär. Men det var kul ändå. Ibland öppnar musiken de underligaste dörrarna, sa min brassinstruktör när vi pratade efteråt. Konstigt, men det stämmer ganska bra. Sjukt att kronprinsessan Victoria var där också. Skumm känsla, jag fick reda på att hon skulle vara med i går kväll. Men hon såg go och glad ut. :)
Nu är det tillbaka till skoarbetet, dags att skriva klart min 3-sidersuppsats som skall inlämnas imorgon. Drygt 1 a4 klar, knappt 2 to go! Nu kör vi!

jag åt middag. för mycket middag. nu har jag typ magknip för att jag blev så himla mätt! usch. Nu sitter jag och suktar på trumpetcases. Det finns vissa för 4 trumpeter och en laptop! Vem går runt och bär på det egentligen? I alla fall, fastnade lite för den här skönheten, fast i trumpetform. dreggel

Jag är inte trött. Tror att det beror på att jag drack kaffe efter maten. Men vadå, det är ganska undebart att kunna sitta och bara lyssna på musik i sin egen ensamhet! Jag kan sova hur länge som hellst imorn så det spelar egentligen ingen roll.

Det ploppade just upp en reklam för 30 days på Tvn. "30 days hjälper dig att gå ner i vikt och motverka ditt bukfettet, så att du kan ha snygga kläder på dig igen".

Vilken absurd värld vi lever i.

Nu har jag finally kommit fram till hur jag ska överleva tills att studiebidraget kommer nästa vecka! Under några papper på min byrå hittade jag nu lite skatteåterbäring (380 spänn!) som kan hämtas ut på banken! Jippiee! Men det får bli imorn, orkar inte nu. Dagen har nämligen använts till den sista orienteringen i skolan i mitt liv. Lycka. Det gick extremt dåligt. Men jag har i alla fall sprungit runt i skogen minst en mil. Nu ska jag städa, spela och plugga. Senare kommer Carro förbi och färgar håret med mig! Mys! :I

Har haft en fin dag. Största delen av den spenderades i Berwaldhallen. Idag kunde nämligen jag m.fl komma in och kolla när radions symfoniorkester repade Brahms 2a symfoni och Widmanns violinkonsert. Fantastiskt bra musik. De är pro.

Jag mår bra. Dagen har gått åt till att komma försent samt att vara förbannad på vaktis (som sitter i kaffiz och fikar i stället för att göra sitt jobb och klippa upp mitt skåp). Jag har försöökt plugga. men det går långsamt.
jag kommer alltid ha en kärlek till afrikanska kvinnor. de är så vackra. konst.

Idag är en bra dag! Jag har äntligen tagit bort tandställningen! Jag har också träffat alla i skolan igen sen tyskland. Sen så har jag hunnit med att hoppa av Matte C och hade också årets första storbandslektion. En otroligt värd dag! Och det går att spela trumpet också, det verkar inte alls vara en så jobbig omställning som jag hade tänkt mig med tänderna och så! Jag älskar dem! Prisa tänderna!

Igår på flygplatsen köpte jag en tyskt magasin. Då fick man med något som jag trodde var en film, men det visade sig vara en CD! "The sound of September - die 8 schönsten Songs für einen gemütlichen Herbst" Hahaha! förväntningarna är vädligt låga! Kolla vad uübermysig den ser ut! En kopp te så är jag hemma!

Mina bästa vänner just nu heter Vicks Blå, Otrivin Menthol och Näsduk. Jag hatar att jag ska tillägna hela dagen åt att plugga, därför att just nu så kan jag inte lösa några tal. När det blir svårt så säger huvet, nee jag går till nästa tal, orkar inte lösa det här just nu. kul. Det som faktiskt är riktigt kul på riktigt är att jag knappt kan prata. Jag tycker att det är ganska mysigt. Fast det går inte att sjunga. Det suger.

Ane brun har kommit ut med en ny skiva och jag tycker om den.

Nu har jag varit hemma i nästan 12 timmar. Igår kom jag hem från Tyskland, närmare bestämt den lilla gulliga staden Lüneburg. Hela resan känns väldigt avlägsen just nu. Jag var där på ett utbyte med tyskagruppen i skolan. I Maj kommer tyskan Amelie och bor hos mig i en vecka, det kommer bli sjukligt kul. Nu saknar jag dem lite. Det känns så konstigt att familjerna där nere, Amelies syster helena och deras mamma med flera, kommer jag förmodligen aldrig att träffa igen. Det känns så himla konstigt. Jag tror inte riktigt att jag kan förstå det. Det får inte vara så. Jag har nu bestämt mig för att jag ska hälsa på dem när jag har körkort. Snacka om mys att köra igenom Tyskland med en liten bil och slagga lite här och var och bara leva. Det känns också så annorlunda att man helt plötsligt kan prata svenska överallt och alla förstår vad man säger. Jag vill inte sluta prata tyska. Jag har redan slutat tänka igenom tyska fraser i huvudet. Jag saknar dem. En vecka var alldeles för kort tid.

Ane Brun – Lifeline