underdimensionerat

Nu har jag varit hemma i nästan 12 timmar. Igår kom jag hem från Tyskland, närmare bestämt den lilla gulliga staden Lüneburg. Hela resan känns väldigt avlägsen just nu. Jag var där på ett utbyte med tyskagruppen i skolan. I Maj kommer tyskan Amelie och bor hos mig i en vecka, det kommer bli sjukligt kul. Nu saknar jag dem lite. Det känns så konstigt att familjerna där nere, Amelies syster helena och deras mamma med flera, kommer jag förmodligen aldrig att träffa igen. Det känns så himla konstigt. Jag tror inte riktigt att jag kan förstå det. Det får inte vara så. Jag har nu bestämt mig för att jag ska hälsa på dem när jag har körkort. Snacka om mys att köra igenom Tyskland med en liten bil och slagga lite här och var och bara leva. Det känns också så annorlunda att man helt plötsligt kan prata svenska överallt och alla förstår vad man säger. Jag vill inte sluta prata tyska. Jag har redan slutat tänka igenom tyska fraser i huvudet. Jag saknar dem. En vecka var alldeles för kort tid.

Ane Brun – Lifeline