underdimensionerat

Vilken fantastisk dag det här blev! Har i princip bara chillat och tagit det lugnt. Klippte håret kortkort, åkte till skolan för att möta uppe micke och glutta lite på mösspåtagningen, picknick vid mariatorget, promenad hem. Perfekt. Nu är det bara att öva så är dagen fullbordad!

taggad på livet. eller nått.

Pga stress åkte jag hem efter min inviduella trumetlektion och började plugga. Trumpetsektionen klarar sig förmodligen lika bra utan mig på symfoniorkester nu under eftermiddagen. I stället har jag mest jobbat med en samhällsuppgift, och känt mig allmät lökig - en återkommande effekt av att ha en 5 cm lång utväxt. Så när mamma kom hem tog vi i lite toning som jag köpte på kistagrossen för någon dag sedan. Den känns bra, bara en kvar tills att den ska ut! Lite skillnad från henna som jag oftast brukar ha i över natten för att det ska bli bra färg! Frågan är om jag ska klippa håret kort när toningen har gått ut.. Det skulle vara roligt att testa och utväxten kommer förmodligen vara tillräckligt lång för att man ska kunna göra någon frisyr av den då. Vi får se helt enkelt. Om det är kort och man har vax i så kanske det skulle se ut ungefär så här. Fast utan allt gegg i kanterna. Jag kom just fram till att jag är ganska usel på att vara seriös när jag använder photobooth.

Okej. Jag fick en stressgråtattack vid middagsbordet - det som också hände på en av mina trumpetlektioner. Tydligen märkte mamma att jag blev mer stressad redan när jag kom hem från Sandviken. Nu gick jag nyss in på vårdguiden.se och kollat på stresssymptom.

Tydliga tecken och varningssignaler:

• Du är trött på morgonen även när du har sovit länge och ostört flera nätter i rad.
• Du har svårt att somna på kvällen och vaknar kanske tidigt på morgonen utan att kunna somna om.
• Du känner dig likgiltig och struntar i vad som händer omkring dig, eller känner dig nedstämd och orolig.
• Du har lätt att fastna i negativa tankar.
• Du blir lätt irriterad och otålig över småsaker.
• Du får ont i magen, spänningshuvudvärk eller hjärtklappning.
• Du känner dig uppgiven, trött och tung. Det gör att du isolerar dig och minskar på sociala kontakter.
• Du har tappat lusten för sex.
• Du får lättare och oftare infektioner.
• Du har svårare att koncentrera dig och glömmer lättare bort saker.
• Du upplever att tiden aldrig räcker till och höjer därför tempot och försöker göra flera saker samtidigt.
• Eftersom tiden inte räcker till väljer du bort vila, fritidsaktiviteter, nöjen och kontakt med släkt och vänner.
• Du behöver alkohol, nikotin, koffein, eller sömnmedel för att orka med vardagen - eller tar till fett, socker, alkohol eller nikotin som en tröst.

Det blev 10 mot 2. 10 som stämmer. Kul. Jag ska gå till rektorn imorn och kolla om det går att ta bort fler ämnen från schemat. Jag sa ju till mig själv att det här inte skulle hända mig. Men nu blev det så i alla fall.
Lite komiskt att jag lämnade in en vetenskaplig rapport om stress för drygt två månader sedan.

Jag har inte haft en jättebra dag. Nu vet ni det. Nu ska jag plugga och öva. Och vara orolig.

Här kommer månadens trumpetnördsinlägg! Idag har jag köpt ett nytt munstycke, ett amerikanskt GR modell 66m. Det är riktigt, riktigt bra. Men det tär att spela in sig på det. Just nu så är det väldigt jobbigt att spela i högre register, men jag gissar att det beror på att läpparna inte riktigt har anpassat sig än. Det brukar ta ett tag innan det går att spela precis som vanligt vid ett byte nämligen. 1211 kr kostade det, och då med 10% studentrabatt! Jag tror att jag har ca 100 spänn att leva på resten av månaden nu, men det är det värt! För övrigt så är livet hårt nu när stressen är igång igen. Men sånt är livet! Är mindre stressad idag än igår i alla fall!

Jag är hemma från grinda sen en stund tillbaka. Kvällen har inte tillbringats till något särskilt. Jag har bara letat fram min gamla mobil, hittat den, och blivit arg för att dess minneskort inte får plats i min nyare telefon! Jag saknar min älskade ipod, som jag inte har sett nu sedan den 6 mars 2011. Den måste ligga här någon stans fortfarande, men jag har ingen aning om var. Jag fick reda på när jag senast såg den genom att kolla på gamla fotoboothbilder. Då hittade jag denna bild, som är tagen för exakt ett år sedan! Jag måste säga att jag ser betydligt fräschare ut där än vad jag är nu. Inte så himla kul konstaterande men så är det. Åh andra sidan så är jag sminkad där, vilket jag sällan är nu längre. Och mitt hår är sjukt mycket snyggare. Äsch då. Det var innan det megastressiga livet hade börjat.

När jag väl har blivit arg så dröjer det ett tag innan det lägger sig. Pappa kom med utalandet "Tänk vad mycket extrapengar det måste kosta för skolan att göra vegetarisk mat till alla de som inte är vegeterianer på riktigt, det finns ju jättemånga som säger att de är det, och sen går de hem och käkar hamburgare" i samband med frågan "Varför blir alla tonåringar vegeterianer?" som kom ifrån min lillebror. Varpå jag såklart börjar ordbajsa.
Man baxnar.

Nu har jag suttit här framför datorn och bara mosat i mig modebloggsinlägg från diverse bloggar. Ibland får jag sånna infall. Jag bara sitter och tittar tills jag känner mig delad i två väldigt olika läger. Den ena delen som bara blir irriterad på konsumtionen som bloggarna leder till, som blir irriterad på de idealen som bara pumpas in i alla som läser bloggarna - mig själv inräknad. Den andra delen är den som av någon anledning finner något dragande till dessa sidor, och som faktiskt önskar att många av klädesplaggen tillhörde sig själv och ingen annan. Jag känner att jag också är påverkad av samhället jag är uppväxt i - och konstigt vore det väl annars. Jag är också en såndär tjej som alltid kommer vilja se bra ut, som kommer vilja vara smal men aldrig inser själv när hon är det. En av alla de tjejer som aldrig blir nöjda. Det är nästan som en förbannelse.
Frågan är: Varför kan vi aldrig bli nöjda med oss själva? Är det enbart för att vi blivit uppfostrade in i den här utseendefixeringen eller finns det andra anledningar? Varför kan vi inte se det unika och vackra som finns hos varandra, oavsett klädstorlek?

Jag blir så trött på mig själv ibland.

Jag är hemma nu. Jag mår illa. Har ätit mer godis än på väldigt VÄLDIGT länge de senaste dagarna. Fyfan.

Hela dagen blev lite mysko.. Men nu är alla planer klara. Idag kom vi fram till att vi åker upp till Sandviken och firar påsk. Det känns extremt skönt. Jag vill verkligen bort härifrån nu. Bort från skolan. Bort från stressen. Bort från stan. JAg ska verkligen fokusera på att inte plugga alls under de dagarna som vi kommer vara borta. Turligt nog var den enda olösliga problemställningen "Men vad vill du ha på påskbordet?" när jag ringde mormor tidigare idag och frågade om det var okej att vi kommer. För vad har man på ett vegetariskt påskbord egentligen? Utan all fisk? Nu har jag googlat lite och det lutar mot att jag fixar ihop en OlivJanson på påskaftonen. Hoppas att den blir god, den ser god ut i receptet i alla fall! Känner att alla som påstår att jag är en tant just fick ytterligare ett argument att framhäva. Tanten lyser igenom oavsett vad jag gör. Nu känner jag mig till exempel väldigt trött, för jag är inte van vid att vara uppe så här länge. Det har i och för sig kanske inte så mycket med om man är tantig eller inte att göra, snarare utmattning. Jag känner för en gång skull att det inte finns någonting som jag måste göra absolut nu. Jag är inte ens på dåligt humör för att jag inte gör något jag borde. Underbara känsla.