underdimensionerat

Nu har jag suttit här framför datorn och bara mosat i mig modebloggsinlägg från diverse bloggar. Ibland får jag sånna infall. Jag bara sitter och tittar tills jag känner mig delad i två väldigt olika läger. Den ena delen som bara blir irriterad på konsumtionen som bloggarna leder till, som blir irriterad på de idealen som bara pumpas in i alla som läser bloggarna - mig själv inräknad. Den andra delen är den som av någon anledning finner något dragande till dessa sidor, och som faktiskt önskar att många av klädesplaggen tillhörde sig själv och ingen annan. Jag känner att jag också är påverkad av samhället jag är uppväxt i - och konstigt vore det väl annars. Jag är också en såndär tjej som alltid kommer vilja se bra ut, som kommer vilja vara smal men aldrig inser själv när hon är det. En av alla de tjejer som aldrig blir nöjda. Det är nästan som en förbannelse.
Frågan är: Varför kan vi aldrig bli nöjda med oss själva? Är det enbart för att vi blivit uppfostrade in i den här utseendefixeringen eller finns det andra anledningar? Varför kan vi inte se det unika och vackra som finns hos varandra, oavsett klädstorlek?

Jag blir så trött på mig själv ibland.