Viva Italia

Nu är jag hemma. Jag vill inte!! Jag vill tillbaka nu. Det var verkligen med sorg som jag kollade ut på fosterlandet när pappa körde hem oss från Arlanda. Turin och naturen omkring är verkigen så vacker så att man dör. Och alla italienare är supertrevliga, även fast de inte fattar engelska. Jag kommer sakna allt.
Jag trodde att jag skulle ha gått upp några kilo efter resan, i och med alla 5-rättersmiddagar, den gigantiska 10-rättersmiddan i söndags och all glass. Men icke, jag ligger kvar på exakt samma vikt som när jag åkte! Dock har jag inte sprungit någonting så nu är det dags att springa ut i spåret så fort tillfälle ges. 17 dagar kvar till Bellmanstafetten!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0