underdimensionerat

Åter en tisdag i mängden. En ovanligt slackig och slarvig tisdag.. Trodde halva dan att jag hade tappat min skåpnyckel, det visade sig sen att den låg underst i min väska, som jag tyckte att jag hade vänt upp och ner på åt alla håll och kanter. Typiskt mig. Sen så märkte jag efter eftermiddagshålsmys i cafét att jag hade tappat ett av mina supersnygga örhängen. "Inte ett till!" tänkte jag och var jättebesviken resten av dagen. Sen när jag kom hem och borstade tänderna så märkte jag att örhänget hade flyttat sig själv till mitt linne. Så det hängde på ryggen bakom min halsduk! Snacka om att jag blev överlycklig! När jag kom hem märkte jag också att jag har glömt mina hemnycklar i min trumpetväska som jag ovanligt nog lämnade i skolan. Som tur var så var hela familjen hemma så jag blev inte utelåst. Men det känns lite surt ändå. För nu måste jag använda våran andra ytterdörr imorn.. Mitt humör är väldigt skiftande känner jag. Glatt på utsidan men kanske lite mer dystert inuti. Alltid detta grubbel.. När kommer jag någonsin att sluta tänka?