underdimensionerat

Just nu sitter jag och kollar på American Idol. På TV! Det är inte ofta som jag gör det men idag får det en chans! Jag känner mig väldigt glad över att vara svensk och inte amerikan när jag ser på det här. Det känns som om alla är likadana, och de är så MÅNGA. Och alla tjejer ska ha en sån gullig sprallig utsida, det ska hela tiden vara så gulligt. Sen så ser man vilka som pallar trycket, och de som inte gör det. Det måste vara förjävligt att vara med, för du har ett så stort fett tryck på dig. Du ska gå upp varje vecka och framföra en låt, och sen varje vecka så får du reda på att det inte var tillräckligt bra. Nästan varje tjej sågar de och väntar sig mer ifrån. Det kan inte vara kul. Samtidigt så kan jag inte låta bli att känna mig lite lockad att pröva lyckan i alla fall. Långt inne sitter det. Sen börjar jag tänka på alla stämplar man får, och de hemska kontrakten artisterna skriver på, och kommer fram till att det är nog inget att ha i alla fall.