underdimensionerat

Hemma från konserten. Stödgala för Haiti kallades den. Den var trist. Stor fet väntetid och bortslösande av söndag som borde vara ledig söndag. Det blir ju inte heller bättre av att jag är bitter heller. Och jag blir inte mindre bitter av att lyssna på winnerbäck heller. Men jag gör det ändå för det känns bra.
Jag hatar det här. Det här är en tanke som jag inte får ut ur mitt huvud. Jag går hela dagar och försöker att inte tänka på den men den är där i alla fall. Den sitter kvar på samma ställe i huvudet och retar mig. Och jag blir så sjukt irriterad. Jag vill bara sätta mig på något tomt ställe och skrika ut svordomar och ta ut mina aggressioner. Så om någon timme så går jag ut och springer. Det brukar hjälpa. Men tills dess är jag bitter. Och pluggar matte. Den kan ta sig.