underdimensionerat

Hur kunde jag tro att jag skulle få sova ut när jag bor hos pappa. Mina små halvsyskon går såklart upp, och pratar med den högsta samtalsnivån de kan känns det som. Jag fattar inte varför det ska vara så svårt att stänga den tjocka isolerande dörren in till uthyrningsdelen där jag sover. Nej de bara måste använda den toan som ligger vägg-i-vägg med mitt rum.. Det låter. Mycket. Aja. Livet fortsätter. Nu är jag hungrig så jag tänker gå upp nu.

It takes a muscle to fall in love