underdimensionerat

Jag har mått väldigt dåligt idag. Men nu är det bra igen. Det känns som att jag vred på en kran av känslor och nu har jag stängt av den igen, för en stund i alla fall. Det är väldigt intressant med det smått ytliga uttrycket "Hur mår du idag?". För att undvika frågor så har mitt svar offast varit "Bra!" eller "Helt ok! Hur är det själv?". Vilket lett till följdkommentaren "Du ser trött ut, sovit för lite igen?" med den där been-there-done-that-minen som väntar på bekräftelse. Flera gånger hade jag lust att säga "Nej egentligen är jag faktiskt inte alls trött, jag mår bara jävligt dåligt idag bara." Men så gör man ju inte. Tragiskt nog så har jag inte kunnat öva så bra idag heller eftersom jag var på gränsen till att börja gråta när jag spelade mer än 1 min i sträck = ingen bra idé. Så. Nu vet ni det. Ska försöka se till att börja tänka lite mer positivt snart. Ska ge mig in i det till 100 %, snart. Tur att man har pojkvän, annars hade jag varit riktigt körd.