De heteronormativa drömmarna i mitt huvud
Nej, jag har inte alls suttit och läst bloggar i 2 timmar. De bloggar jag (inte) läser är inte ens 17-åringsbloggar. Det är föräldrarlediga kvinnors bloggar som skriver om avsaknaden av att få skita i fred och klagar när deras små urgulliga avkommor får tänder och biter sönder deras bröstvårtor. Och jämställdheten. Vad mycket jag skulle få gjort om jag inte satt och intresserade mig så förbannat mycket för jämställdheten.
Om jag bara vore 10 år äldre, hade ett jobb eller nått, då skulle jag kunna skaffa mig en egen parvel och sluta läsa om alla andras. Jag skulle kunna uppfostra dem så att de skulle slippa bry sig om alla könsnormer. Jo, livet skulle noga vara bra gött om man ändå var 10 år äldre.
Det hela känns så sjukt att jag ens tänker på sånt här i det här stadiet av mitt liv. Det jag drömmer om är så gott som hus och barn och ett 9-17jobb och hemmakvällar och om att vara småtjockis och inte bry sig. Vad hände med krogen och flytta hemifrån, jorden-runt-resor och allt sånt? Man kan ju kalla drömmarna heteronormativa, men vad ska man göra om man råkar vara hetrosexuel och drömmer om ett lagom svenneliv och trivs bra med det? Jag har inte bett samhället att anpassa sig efter mig, och det har väl säkert inte någon annan gjort heller. Ändå är vårat samhälle så heteronormativt. Du ska drömma om man och barn. Födas, arbeta, föröka sig, omsorg, pension, dö. Då bli min fråga;
Måste man alltid visa vad man står för genom sina livsval? Räcker det inte med att man vet vad man tycker själv? Eller måste man skapa sig någon slags alternativ familjeform och bli bisexuell för att visa att man tycker att det heteronormativa samhället är överdrivet insnöat och anpassat efter en slags familj? Eller ska man kanske ge bort några barn till några homopar när man ändå har en fruktbar kropp?
Om jag bara vore 10 år äldre, hade ett jobb eller nått, då skulle jag kunna skaffa mig en egen parvel och sluta läsa om alla andras. Jag skulle kunna uppfostra dem så att de skulle slippa bry sig om alla könsnormer. Jo, livet skulle noga vara bra gött om man ändå var 10 år äldre.
Det hela känns så sjukt att jag ens tänker på sånt här i det här stadiet av mitt liv. Det jag drömmer om är så gott som hus och barn och ett 9-17jobb och hemmakvällar och om att vara småtjockis och inte bry sig. Vad hände med krogen och flytta hemifrån, jorden-runt-resor och allt sånt? Man kan ju kalla drömmarna heteronormativa, men vad ska man göra om man råkar vara hetrosexuel och drömmer om ett lagom svenneliv och trivs bra med det? Jag har inte bett samhället att anpassa sig efter mig, och det har väl säkert inte någon annan gjort heller. Ändå är vårat samhälle så heteronormativt. Du ska drömma om man och barn. Födas, arbeta, föröka sig, omsorg, pension, dö. Då bli min fråga;
Måste man alltid visa vad man står för genom sina livsval? Räcker det inte med att man vet vad man tycker själv? Eller måste man skapa sig någon slags alternativ familjeform och bli bisexuell för att visa att man tycker att det heteronormativa samhället är överdrivet insnöat och anpassat efter en slags familj? Eller ska man kanske ge bort några barn till några homopar när man ändå har en fruktbar kropp?
Kommentarer
Trackback
