underdimensionerat

Jag undrar om jag kommer att vara lite folkskygg i morgon. Jag har trots allt nästan bara umgåts med min pojkvän och min mamma sen i torsdags, när jag blev sjuk. Idag har jag spelat massa sims i min säng. Jag skapade en familj som fick barn hela tiden. Mamman hann aldrig gå till jobbet för så fort hon kom hem från sjukhuset med en ny bebis så gjorde de ett nytt barn och så blev hon gravid och mammaledig igen. Det konstiga är att mamman är mörk och svarthårig, och pappan är blek ginger, men deras unge blev blond! Jag förstår inte varför, det är så skummt.
Jag har också varit utomhus på promenad i solen en stund. Det gick bättre än igår förutom att min näsa knappt går att andas med efter ett tag, vilket leder till att jag kan få lite syrebrist ibland för att jag glömmer bort att börja andas med munnen. Men jag hoppas att jag kan gå till skolan igen i morgon i alla fall. Jag orkade ju till och med spela trumpet idag ju. Prövade till och med att spela med henningambis och det gick typ bra. Jag kunde spela högt. Det var kul. Kände mig som en typisk trumpettönt, en såndär som blir innerligt lycklig när hen lyckas spela högt eller snabbt, hellst med lite för hög ljudvolym, och hellst lite för nära någon annans öra. En såndär som blir innerligt lycklig när hen lyckas spela något svårt, trots att hen spelar det skitfult. Det ska också vara så många som möjligt som hör hen spela det. 

Nu har jag babblat klart.
God natt